Don't bring flowers after I'm dead

Jag önskar att jag hade en pojkvän. Jag önskar att han hängde i garderoben på en galge. När jag än ville skulle jag kunna ta fram honom och så skulle han se på mig sådär som killar gör i filmer, som om jag var vacker. [...] Jag vill känna en killes tyngd ovanpå min kropp."

Men Tessa är inte vacker. Hon är som hon uttrycker det "till hälften robot, med plast och metall inlagt under huden". På armarna har hon nålstick och blåmärken. Huden är bitvis torr och skrynklig efter alla cellgiftsbehandlingar. Innan jag dör är en bok fylld av liv och stark livskänsla. Den handlar om att ta farväl till livet, men lika mycket om att leva det fullt ut. Utan sentimentalitet och med absolut närvaro skildrar Jenny Downham de sista månaderna i den unga Tessas liv. 

Jag finner den inte alls sådär deprimerande som nära-döden-böcker kan vara. Den är frisk och bitterljuv. En bok att rekomendera helt enkelt. Läs och kom tillbaka med en kommentar om vad du tyckte om boken!